Jag är tom sånär som full på känslor som övervägs.

Jag vaknade i morse med en obeslutsamhet, en evig trötthet och en bristande vilja till att stiga upp och åka iväg till skolan. Jag känner mig låg och halvt dålig, men det är ju min ensak om jag inte känner att jag orkar åka till skolan idag. Jag har en dålig dag idag, det känns som om det bara kan bli värre och jag vill inte visa mig.
Jag har massor av saker att ordna men jag orkar inte ta tag i det.
Jag borde gå och lämna all disk som står på rummet,jag borde tvätta golvet och tvätta av allt damm, jag borde byta lakan och sådant i sängen, jag borde städa undan lite, organisera om lite, fråga om ny möbel som jag kan fylla med nytt skit, fråga om min veckopeng och lämna in permissionspapperna men inget utav detta orkar jag göra.
Visst jag försöker så smått att göra lite men det är svårt. Och något som jag verkligen borde göra är att duscha.

Det jag borde göra är allt det här, samt lite till men jag orkar för tillfället inte eftersom det betyder att jag måste visa mig ute i korridorerna och det vet jag inte om jag orkar ens.

Jag orkar inte samtala med människor, jag orkar inte se dem eller känna deras blickar för jag skäms något fruktansvärt över mitt tillstånd. Jag skäms ögonen ur mig och det känns väldigt obekvämt att gå i korridorerna där man möter både klienter som glor och sedan personal som glor och har en tendens att fråga mig en massa som jag inte orkar prata om.
Jag ska försöka samla mod till mig och gå på morgonmötet som är nu kl 09:00.

Kan ju passa på och göra någonting när jag är ute och ändå syns…